Vad är normer?

Normer är som osynliga regler som finns i samhället. Det är sånt som vi ofta tar för givet, på gott och ont. Det kan vara allt från det faktum att vi ställer oss i kö när vi ska betala i kassan, till det att vi förväntas att bli kär i en person av motsatt kön. Normers funktion i samhället är att skapa ordning och reda, sammanhållning och gemenskap, men fungerar också som ett redskap att styra och kontrollera grupper och individer.

Vissa normer är faktiskt fullt synliga i vårt samhälle men att vi vant så pass att vi ofta inte ens reagerar. I t ex arbetstitlar får det som inte är norm ett prefix som damfrisör, kvinnlig polis, manlig sjuksköterska medan det som är norm är den ”naturliga” del av ordet, som t ex brandman och styrman. Tom ordet människa (jfm engelskans mankind och human), som syftar till hela jordens befolkning utgår från mannen som norm och gör 50% av ”människorna” till avvikande.

Men det finns också mängder av normer som vi är omedvetna om p g a deras ”osynlighet” för dem som känner sig hemma i den. I Sverige (och västvärlden) är den vita, fysiskt och psykiskt friska, hetrosexuella medelåldersmannen med fru och två barn som utgör normen. Detta gör att många inte reagerar på att leksaksfigurerar på hyllan i leksaksaffären alla har vit hud, att många offentliga miljöer är svåråtkomliga för den som t ex har ett fysiskt eller psykisk funktionsnedsättning, att hårprodukterna i kedjorna enbart är anpassade till västerländska hårtyper och att många paketresor utgår från att familjen är 4 pers, två vuxna och två barn.

Vad gör normer?

Det är pga av och i  normerna som sk avvikelser skapas. De som definierar sig som normen objektifierar ofta de som befinner sig utanför och skapar ”sanningar”, omedvetet och medvetet, om dem och gör dem till ”de Andra”. Detta är ett viktigt kännetecken på den maktrelation som ligger bakom diskriminering. Genom utstötning av ”de avvikande/de andra” sätter vi även gränser för oss själva. Det är normer som skapar avvikelser, avvikelser skapar inte normer.

Vi talar ofta utifrån de normer vi föds in i och rör oss i, och allt för sällan utanför dessa. Vi behöver förstå vilka normer som format oss som person och det samhälle vi lever i. Normerna i samhället idag är så snäva att de hindrar vår egen utveckling. Vi behöver bli mer medvetna om de strukturer som omger oss för att på så sätt kunna ifrågasätta dem och framöver förändra dem. Detta kan eliminera eller minska missförstånd och konflikter inom grupper, på arbetsplatser, i det sociala eller tom inom familjen.

Exempel på normer;
T ex; Hetronormen, tvåbarnsnormen, kroppsnormer (t ex hår, vikt), vithetsnormen, moderskapsnormen (att kvinnor ”av naturen” ska vilja bli mammor och älska och vara bra på att vara förälder), mansnormen, tvåkönsnormen (dvs att utgår från att det bara finns män och kvinnor, och bortse transpersoner och andra icke-binära personers könsidentiteter), funktionsnormen (att inga människor har fysiska och psykiska olikheter).

row-655819_1920

”Språk, tanke och verklighet hör ihop; med tänkandet som det primära verktyget för språket med vilket vi konstruerar verkligheten” – Maria Wolrath Söderberg, Fil dr Retorik